Den här vintern har känts som en fruktansvärt lång höst, mörker, blött och tråkigt och ingen snö. 
Men nu äntligen kan jag sitta här ute på min älskade trappa med min kaffekopp medans vovven sover på gräsmattan i solen, jag kan äntligen lyssna till fågelsången igen, titta på hönsen som spatserar runt och pickar och trädgården som är full av fjärilar i vackra klara färger, och hästarna som rullar sig i hagen. För en liten stund så känns det idylliskt. Plötsligt får minstingen (min 4-årige "Emil i Lönnebergaliknande" pöjk) för sig (igen) att det är kul att jaga hönsen, det är som en hönsfontän, hönsen kacklar och flyger åt alla håll, vovven flyger upp och puttar i kull kaffekoppen, samtidigt som katten slaktar en citronfjäril, suck!! Idyllen kraschade kan man säga! 
Så känns det ganska ofta för mig, det finns stunder när jag känner att livet är ganska bra ändå och jag ska inte klaga, jag har ju allting jag kan önska mig, så varför blir det så jobbigt när vardagen pockar på!? Varför kan inte jag gå till jobbet och vara glad och nöjd varje dag som alla andra? Men så kommer tanken, "tänk om jag kunde få styra helt över min egen tid" och det blir genast lite lättare att andas, men hur kommer jag dit?

Jag vet att jag inte är ensam, men ganska ofta känner jag mig ensam om att vara annorlunda, inte som alla andra. Jag känner mig fasthållen och stressad i samhällets normer, ibland får jag nästan panik och vill bara fly någonstans där jag får vara ifred, får tänka och känna i lugn och ro, där jag kan få vara bara jag utan att känna att omgivningen tycker att jag är knäpp eller konstig bara för att jag inte orkar vara lika social som de flesta andra, eller för att jag inte uppskattar småprat om inredning, smink, senaste modet, utomlandsresor, mobiltelefoner och annat lull Lill som folk ska bränna sina surt förvärvade slantar på.. Jag uppskattar mer tystnaden och lägger hellre tiden på att fundera ut hur jag ska kunna fylla en större del av mitt liv av lugn och ro och bli mindre beroende av dessa slantar.. 

Min dröm är att kunna arbeta hemifrån, nu måste jag bara klura ut hur och med vad!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Personligen tycker jag att det är ganska skönt att det för en gångs skull är normalt att vara hemma och inte vara ute och flänga bland folk hela tiden. Detta med Covid-19 är verkligen hemskt, men om man bortser från det så för mig så rullar livet på ...

Snubblade över en jobbannons i dag där man söker någon som är intresserad av att lära sig att fota, ja va fasiken, det låter ju roligt tänkte jag, så jag sökte! Lär ju inte få tjänsten, men det skadar ju inte att söka. ? Jag har ju en fin kamera, int...

Det gör mig ledsen, känns som att man förlorat en vän, han var alltid där i radion till morgonkaffet, varje dag. Det gör mig ännu mer stressad över jobbsituationen, blev ju kraftigt påmind om att man vet ju aldrig hur lång tid man har, och vad vill m...

Vad ska man bli när man blir stor? Jag är 40-ich och har fortfarande inte en jävla aning rent ut sagt! Att gå upp på morgonen och pallra sig i väg till ett arbete som man inte trivs på är ju ett katastrofalt slöseri av livet som vi har. Livet är för ...